OBS! Detaljerad berättelse.

‘

‘

‘

‘

‘

Onsdagen den 10:e december låg jag och vilade och pratade med Emelie i telefon vid tretiden. Kände hur det började rinna och förstod på en gång att det måste vara vattnet som gått. La på luren och ställde mig upp och det bara forsade. Halva badlakanet jag ställt mig på blev dyngsurt. Det blödde även rätt bra.

Ringde Kim som var på jobbet och sa att det inte skulle bli någon innebandy för hans del på kvällen och att han skulle åka hem. ”Man jag som ätit efterrättsbuffé för jag skulle träna på kvällen?” sa han… 😉

Inga värkar hade kommit igång än. Ringde Inger och förvarnade om att det nog var dags nu och hon kom och hämtade Xavi. Underbart med snälla grannar! Ställde mig i duschen och packade sedan klart BB-väskan. När Kim kom hem åkte vi in till förlossningen på Danderyds Sjukhus.

Vi kom fram till sjukhuset kring klockan fem. Fick lämna kissprov och visa bindan för en sköterska. Gjorde en CT-mätning för att mäta bebisens puls och mina sammandragningar. Alla värden var fina. Under kvällen gjorde vi flera sådana mätningar. En barnmorska klämde på min mage och sa att bebisens huvud var fixerat i mitt bäcken.

Fick sitta i väntrummet ett tag, de hade mycket att göra den dagen, och då började det komma värkar hyfsat regelbundet och vissa gjorde rätt ont. När jag väl fick träffa läkaren för en gynekologisk undersökning stannade värkarna av. Livmodertappen var mjuk och öppen ca 1 cm. Läkaren hittade bara gammalt blod och trodde inte alls det var vattnet som gått utan att det bara var en teckningsblödning. Jag framhärdade och påpekade den stora mängden vätska som kommit och blev sen inlagd för observation då han tyckte jag blödde lite väl mycket. De tog även blodprov för att kolla min koagulationsförmåga med tanke på detta.

Kim sa att jag verkade väldigt skeptisk mot allt och alla. Sant, då jag var övertygad om att det var förlossning på gång och absolut inte tänkte bli hemskickad. Dessutom sa läkaren att bebisen inte alls var fixerad utan rörlig?! Tror fan det gjorde skitont när han undersökte hur barnet låg.

Blev inskriven på BB och Kim fick också stanna. Han åkte iväg till Max och köpte hamburgare. Det var jättegott, särskilt som jag bara lyckats äta frukost på hela dagen samt lite godis som kolhydratladdning.

Klockan ett på natten vaknade jag av att värkarbetet satte igång. De kom regelbundet redan från början och gjorde rejält ont. Höll ut en halvtimme och lät Kim sova men sen kom värkarna var tredje minut och då fick han inte sova längre. Ringde på hjälp och fick ta ny CT-kurva innan jag kunde få sätta mig i duschen. Det var väldigt effektivt i början att spola med varmvatten på rygg och mage när värkarna kom. När det inte räckte med duschen som smärtlindring lade jag mig i sängen med TENS inkopplad. När det inte räckte, samt livmodermunnen var öppen med 4 cm skulle vi skickas ner till förlossningen men först skulle barnmorskan promt ha en ny 30 min CT-mätning och då fick jag inte ha TENS:en påkopplad. Fy fan vad värkarna gjorde ont då! Kräktes upp middagen av smärtan. Inte lika god på vägen upp. Mätningen tog extra lång tid då jag hade så kraftiga värkar att remsan från maskinen bara fylldes med konstiga streck…

Vattnet gick (igen) när jag skulle upp på britsen på förlossningen. Tydligen fanns det barnbeck (avföring) i vattnet men då hade jag så mycket värkar att jag inte hade någon koll alls, hade fullt upp med att koncentrera mig på att andas igenom dem. Kände att jag inte klarade mer på bara lustgas och ville ha ryggbedövning. Narkosläkaren kom in och skulle precis sätta nålen för epiduralen i ryggen på mig när krystvärkarna startade och jag fick höra de hurtiga orden ”Du får ingen bedövning för nu ska du föda barn istället” från barnmorskan. Jag hade tydligen öppnat mig helt under den korta stunden, även om det kändes som en evighet för mig på grund av smärtan.

Kim fick serva med kall handduk till min panna och hålla koll på lustgasmasken då den föll isär lite då och då.

Tack och lov var krystvärkarna aningens mer drägliga än de sista öppningsvärkarna och jag kunde hålla paniken borta. Jag klarade mig igenom dem med hjälp av lustgas och kontrollerad andning. Jag låg på sidan och krystade, satt sedan på en förlossningspall ett tag och sen på sidan i sängen igen. Fick krysta i nästan en timme innan hon kom ut. Kl 06.59 torsdagen den 11/12 föddes vår My.

Kim fick klippa navelsträngen. Jag hade drillat honom noga i att navelsträngen skulle slutat pulsera innan han fick klippa av den och det kom han ihåg och sade till barnmorskan att det inte var dags än. Bra där! Har jag nu genomlidit intag av stora mängder järntabletter och medföljande förstoppning under en massa månader ska barnet få i sig allt blod som hon kan. Det ska inte spillas ut i en soptunna någonstans.

Totalt tog förlossningen sex timmar. Dusch, TENS och lustgas var den smärtlindring jag hade. Efteråt fick jag sys och då blev jag lokalbedövad med både spray och via injektion. Jag hade bara spruckit lite grann ytligt i hud och slemhinnor sade de men det blev kring tio stygn trots allt.

Jag sa direkt vad jag jobbade med och att de skulle sy snyggt. En barnmorskestudent fick sy medan den ordinarie barnmorskan övervakade över axeln. Jag kunde inte låta bli att fråga om material, bedövningsmedel osv samt ge lite pointers. Har ju lite tics över att det ska sys snyggt när jag själv jobbar. De sydde med polysorbsuturer 2-0 och 3-0. Kändes som lite väl grov tråd mot vad jag trodde behövdes.

Efter förlossningen fick jag gå upp och kissa. Det gick bra men sen började jag få svårt att gå. Vilade lite på britsen och ammade My. När jag sedan skulle upp och gå igen gick det knappt. Jag fick ta en sadelstol på hjul och använda som rullator.

Ett antal timmar senare (som sagt mkt att göra för personalen det dygnet) fick vi komma iväg till Hotell BB. När jag skulle kliva ur rullstolen kunde jag inte lyfta mina fötter eller gå. Alls. Kom på att jag kunde hasa mig baklänges med släpande fötter centimeter för centimeter för att ta mig fram, och det var allt jag kunde. Framfogen i mitt bäcken var fruktansvärt öm och svullen. Surt med hundra gånger värre foglossning efter förlossningen än innan.

Vi stannade på Hotell BB i två dagar. Jätteskönt med mat från restaurangen och nära till dusch och toalett. Det fanns blöjor, bindor och skötbord inne på rummet.

Jag fick åka ner på röntgen och röntga mitt bäcken för kontroll att det inte fanns någon spricka i det. Det såg helt ut på bilderna. När vi fick åka hem kunde jag fortfarande inte gå framlänges och blev därför sjukskriven i 2 v med order om att ringa sjukgymnast nu i veckan. Ska besöka en nu på fredag och förhoppningsvis få hjälp. Jag kunde gå enstaka steg åt rätt håll idag så lite bättre har det ju blivit.

Får man en sån här är allt värt det!